Byebye ICA
Nu börjar det verkligen närma sig. Imorgon är sista dagen på jobbet och konstigt nog känns det verkligen sorgligt. Jag kommer ju tillbaka om 3 månader och antagligen kommer det kännas som om ingenting har hänt och efter en vecka komma jag spy på det igen. Det finns en del underbart fina människor som jag kommer sakna otroligt mycket dock. Men det är ju också vid tillfällen som dessa som man kommer märka vilka som är äkta, vilka som är lika underbara när man kommer tillbaka.
Nog om det, nu måste jag sova. Imorgon ska jag hinna med ett besök hos underbara farmor och farfar, ett besök hos Viktor, hans Sandra och deras lilla Zacharias och på det ska jag hinna till jobbet i tid också. Om man tittar i backspegeln och tänker på hur många saker per dag jag brukar lyckas komma i tid till så känns det som att någonting av detta inte riktigt kommer gå ihop imorn. Jag ska göra mitt bästa dock, så jävla svårt kan det väl inte vara?
Jag är sjukt stolt över att du valde mitt förslag!! Och fan vad snyggt du har gjort bloggen, totally fab!
Dagen gick väl ihop alldeles strålande igår, förutom den lilla incidenten med den fastkörda bilen ;) Men det fixade vi ju till slut, mot alla odds...
Jag lär gå in här varje dag medan du är borta så nu förväntar jag mig kontinuerliga uppdateringar!! Puss och kram
