danceandthecity

Den senaste tiden har varit otroligt omtumlande, många gånger ångestfylld och ibland rakt av hysterisk och panikartad. Allt detta på grund av att jag och min kära vän Bella har planerat och arbetat hårt för att komma iväg på en tre månader lång dansutbildning på Broadway Dance Center i New York City. Nu börjar allting äntligen lösa sig då visum är på ingång i veckan, biljetter är efter mycket om och men bokade till den 26e januari och ett rum på Manhattan Inn Hostel är bokat för de 5 första nätterna. Vi hinner i tid till våra första möten med skolan den 28e januari och förhoppningsvis kanske vi kan få någorlunda koll på något mer permanent boende så att vi kan vara laddade och på g för utbildningsstart den 1 februari! Nu väntar bara svar och pengar från CSN, vilket visserligen inte borde vara något problem förutom att det inte går så fort som vi skulle kunna önska. Jag håller alla tummar och tår för att vi hinner få pengarna innan vi åker, men annars kommer som tur är en liten lön den 25e januari.


Som jag nämnde tidigare har den senaste tiden varit minst sagt jobbig, men från och med tisdagen som var hoppas jag på att det har vänt. Tisdagen startade med ett besök på Amerikanska ambassaden där det gick lättare än vi någonsin hade kunna tro. Vi kommer få våra visum innan veckan är slut, en avi låg i brevlådan när jag kom hem nu under kvällen! Det känns nästan lite pinsamt hur lätt det gick med tanke på den panik och ångest jag haft över detta besök och alla papper som skulle fyllas i och tas med dit. Sedan fortsatte dagen med att boka om flygbiljetter och helt enkelt inse att jag verkligen kommer komma iväg till NY, det är helt otroligt! Dagen avslutades med en middag med underbara vänner där även älskade Helene hade fått goda nyheter och även hon vet att hennes resa blir av. Hon har dock valt att lämna världens bästa Stockholm för Sydafrika och inte NY, dessutom kommer hon vara borta i hela 6 månader. Under tisdagskvällen insåg jag verkligen hur mycket och många jag kommer sakna här hemma. Utan allt stöd från familj och vänner som stått ut med mig den senaste tiden hade jag inte ens kunnat komma iväg. Jag har insett hur bortskämd jag är ibland och vilket privilegium det är att ha möjlighet att göra en resa som den här.

Hur som helst, detta är första inlägget i denna blogg som kommer handla om mig och mitt liv. Till att börja med, mitt och Bellas liv i New York och om hur vi förhoppningsvis blir helt övergrymma dansare! Livning the dream, wooohooo! (nöjd nu Sandra älsklingen?)