danceandthecity

Idag hostar och nyser jag, min hals gör ont och jag är otroligt seg. Det blev ännu en ledig dag för kroppen orkade ingenting mer än att ligga hemma. Jag har bara tagit mig utanför dörren för "card-pickup" och för att kunna prata i telefon. Är det inte otroligt att det kan vara så dålig mottagning i denna stad?
När Bella kom hem fick jag en choklad-muffin av henne och en toblerone av Mia. Visst är de underbara? Vad de inte visste var att jag redan hade ätit ett paket med Ben&Jerrys, men det är ju inte deras fel och deras presenter gick ner lika bra för det.
Så vad har jag gjort här hemma idag då? I stor sätt absolut ingenting. Jag har lyckats prata lite i telefon och mkt över msn och facebook. När jag är hemma en dag såhär så är det nästan som att jag lever i Svensk tid, har bättre koll på vad klockan är hemma i Sverige än vad den är här. Kanske lite tragiskt, jag vet inte. Nu har Erik lämnat Stockholm hur som helst och är på väg hit till mig. Det ska bli roligt även om han inte fick med sig nåt godis till mig. Verkar ju dock inte riktigt som det går någon nöd på mig, för choklad kan man i alla fall på tag på.





Alla säger att man lär sig vad som verkligen är viktigt i livet när man reser och är borta från sitt "vanliga" liv och jag måste säga att jag är den första att hålla med. Jag känner mer och mer hur mycket jag älskar Stockholm och Tyresö och hur mycket jag känner att det verkligen är mitt hem och där jag hör hemma. Det kommer kanske komma andra platser i framtiden som jag har liknande känslor för, men Stockholm kommer alltid vara mitt hem. Jag känner också hur mycket min familj och mina vänner betyder för mig och jag inser mer och mer att det är sånt som verkligen betyder någonting i mitt liv. Dansen är viktig för mig, absolut, men det är långt ifrån viktigast och det är inte det som verkligen gör mig lycklig på riktigt. Jag hoppas att jag kan komma ihåg dessa tankar när jag sitter och jobbar på ICA hela sommaren. Vill ni hjälpa till och påminna mig?