Bröllopsfeber
Jag är inte så bra på att blogga här hemma i Tyresö, men egentligen vad spelar det för roll?
Idag har jag tagit det väldigt lugnt hela förmiddagen och eftermiddagen fram till runt kvart över 2 då jag tog mig mot gymmet för att pumpa lite ben. Därefter vart det en snabbdusch och en promenad till jobbet. Då ICA var the place to be ikväll var det fullt upp för min del, men tur var väl det. För då går tiden så mycket fortare. Tiden här hemma har en tendens att ofta gå fortare, fortare än jag tänker mig. Men det är faktiskt ganska bra med tanke på att jag bara försöker överleva dessa två månader utan pengar. Det går ganska bra ändå måste jag säga, är redan halvvägs!
Imorgon ska jag förhoppningsvis tvätta, städa, gymma och bara ta det lugnt, kanske hinna med en middag med Martina. Allt detta endast om dom inte ringer från jobbet såklart... Om dom inte ringer så får jag faktiskt en långhelg på hela tre dagar, helt otroligt! Anledningen till en helt ledig helg är ett bröllop jag är bjuden på i Linköping, jag är supertaggad. Johan som gifter sig med sin Tina har varit som en extra storebror för mig och jag har sett fram emot deras bröllop sedan förlovningen! Jag är så himla knasig när det gäller bröllop. Jag är helt överexalterad så fort någon pratar om att gifta sig och jag fick tårar i ögonen när jag såg min storebror helt uppklädd och fin innan hans bröllop. Min blödiga sida kommer verkligen fram på en gång! Jag kan också sitta och prata om hur jag vill att min framtida förlovningsring ska se ut och hur jag vill att mitt bröllop ska se ut och var det ska vara. Okej, detta låter kanske inte så konstigt. Det är typiska bröllopsfantasier som säkert många tjejer (och killar?) har? Det konstiga med det hela är att jag inte ens vet om jag vill gifta mig, eller framförallt vet jag inte om jag riktigt tror på det där med att vara gift med samma person hela livet. Jag tycker såklart att det är en underbart fin tanke och hoppas att det är någonting som jag skulle få uppleva, men ett helt liv känns så otroligt långt verkligen. Saker förändras ju. Och det behöver kanske inte vara någonting negativt med det? Man kan väl ha ett lyckligt äktenskap och sedan mycket senare i livet skilja sig för att man inser att man då skulle vara lyckligare ogifta?
Typiska tankar för en unge med skilda föräldrar kanske?
Nu är det dags för sängen snart så man orkar med morgondagen.
Och förresten så verkar det som att en förlängning på lägenhetskontrakten inte alls är en omöjlighet. Skönt att få bo här lite längre, jag älskar denna lägenhet!
Idag har jag tagit det väldigt lugnt hela förmiddagen och eftermiddagen fram till runt kvart över 2 då jag tog mig mot gymmet för att pumpa lite ben. Därefter vart det en snabbdusch och en promenad till jobbet. Då ICA var the place to be ikväll var det fullt upp för min del, men tur var väl det. För då går tiden så mycket fortare. Tiden här hemma har en tendens att ofta gå fortare, fortare än jag tänker mig. Men det är faktiskt ganska bra med tanke på att jag bara försöker överleva dessa två månader utan pengar. Det går ganska bra ändå måste jag säga, är redan halvvägs!
Imorgon ska jag förhoppningsvis tvätta, städa, gymma och bara ta det lugnt, kanske hinna med en middag med Martina. Allt detta endast om dom inte ringer från jobbet såklart... Om dom inte ringer så får jag faktiskt en långhelg på hela tre dagar, helt otroligt! Anledningen till en helt ledig helg är ett bröllop jag är bjuden på i Linköping, jag är supertaggad. Johan som gifter sig med sin Tina har varit som en extra storebror för mig och jag har sett fram emot deras bröllop sedan förlovningen! Jag är så himla knasig när det gäller bröllop. Jag är helt överexalterad så fort någon pratar om att gifta sig och jag fick tårar i ögonen när jag såg min storebror helt uppklädd och fin innan hans bröllop. Min blödiga sida kommer verkligen fram på en gång! Jag kan också sitta och prata om hur jag vill att min framtida förlovningsring ska se ut och hur jag vill att mitt bröllop ska se ut och var det ska vara. Okej, detta låter kanske inte så konstigt. Det är typiska bröllopsfantasier som säkert många tjejer (och killar?) har? Det konstiga med det hela är att jag inte ens vet om jag vill gifta mig, eller framförallt vet jag inte om jag riktigt tror på det där med att vara gift med samma person hela livet. Jag tycker såklart att det är en underbart fin tanke och hoppas att det är någonting som jag skulle få uppleva, men ett helt liv känns så otroligt långt verkligen. Saker förändras ju. Och det behöver kanske inte vara någonting negativt med det? Man kan väl ha ett lyckligt äktenskap och sedan mycket senare i livet skilja sig för att man inser att man då skulle vara lyckligare ogifta?
Typiska tankar för en unge med skilda föräldrar kanske?
Nu är det dags för sängen snart så man orkar med morgondagen.
Och förresten så verkar det som att en förlängning på lägenhetskontrakten inte alls är en omöjlighet. Skönt att få bo här lite längre, jag älskar denna lägenhet!
Kommentarer
Trackback
