Home

Nu är jag hemma, men jag fattar ingenting. Allt känns jättekonstigt, det är som att jag varit borta en vecka typ. När jag hämtat mig och har lite mer klara tankar återkommer jag.

Happy ending, Byebye New York

Nu sitter jag med en jättestor nervös boll i magen och vet knappt vart jag ska göra av mig själv. Min sista helg i New York är förbi, jag har packat och just nu håller jag på och tvättar mina lakan för nästa hyresgäster. Igår var första gången jag grät, efter att ha sagt hejdå till Prachi och Mia. Egentligen är det inte så sorgligt att säga hejdå till Mia eftersom jag vet att vi kommer ses i Stockholm sen, men Prachi, vem vet när jag kan träffa henne igen? Jag har varit lite dålig på att uppdatera den sista tiden, men det är för att jag velat ta vara på varje minut av min sista tid här. Därför kommer här lite bilder från min sista helg i New York. Det har varit en av dem bästa helgerna någonsin! Igår var jag sjukligt bakis efter tre dagars festande, men det fick det vara värt.

Fredag

 

Lördag

Söndag

Finns tyvärr inga bilder eftersom kameran av någon dum anledning var kvarglömd hemma. Men kvällen spenderades hur som helst på Madiba, en sydafrikansk restaurang, med Bella, Eesha, Matt och Tove. Senare hamnade jag, Eesha och Matt på en bar i närheten och därefter är det ganska suddigt, något för många drinkar intogs och igår mådde jag så dåligt så jag visste inte riktigt var jag skulle göra av mig själv.

Måndag

Efter denna chokladchock blandat med bakfylla mådde jag som jag förtjänade. Jag tog mig hem och däckade i sängen efter en underbar helg och måndag. Nu är det som sagt tisdag och om några timmar lämnar jag denna lägenhet för sista gången. I alla fall för den här gången, vem vet? Jag kanske kommer tillbaka.


Friends building

Detta är tillägnat Viktor


Resfeber, klump i magen och ångest. Men livet är egentligen ganska underbart

Det är söndag, jag är trött efter två kvällar i rad med festande. Det är bara 2 dagar kvar i denna stad och jag har en klump i magen. Det är konstigt hur allting alltid känns så jobbigt för mig när det börjar närma sig att jag ska resa, oavsätt om det är bort eller hem. Nu kommer ångesten över pengarna som är spenderade, ångesten över att jag kommer sakna alla jag träffat här, ångesten över att jag ska tillbaka till kassan på ICA, ångest över att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mitt liv, och återigen ångest över pengar - jag kommer få leva så fruktansvärt snålt nu ett bra tag. Det som är intressant med all denna ångest är att jag är fullt medveten om att jag egentligen tycker det ska bli roligt att komma hem, för jag har ju saknat mina nära och kära hur mycket som helst! Dessutom tycker jag inte alls att det är så farligt att gå tillbaka till ICA, för det betyder ju att jag snart kommer få pengar, och som sagt är det ju tyvärr pengar som orsakar väldigt mycket ångest i mitt liv. Det är fruktansvärt tragiskt egentligen. Hur gör man för att slippa den ångesten? Jag vägrar tro att jag måste bli rik för att slippa den? Man kanske bara vänjer sig, vad vet jag?

Bristen på bilder den senaste tiden handlar om att jag inte hittar min sladd så jag kan överföra bilder från kameran. Men jag hoppas på att hitta den nu när jag ska packa allt.
Ikväll väntar en middag på Madiba, en sydafrikansk restaurang i vårt område, tillsammans med Tove och Matt, innan dess ska jag ta tag i disken och börja packa lite smått. Imorgon ska jag ta mig till skolan för att få mitt diplom, packa klart och sedan är det Max Brenner Chocolate Restaurang på kvällskvisten. Sen kommer det hux flux vara onsdag och då kommer jag redan ha suttit på en lång flygresa över atlanten och jag kommer äntligen få sova i min egna sköna säng.


Trött visa-kort

Shoppingen har fortsatt under tisdag, onsdag och torsdag här i New York.  Idag har jag t.ex. köpt två par converse, dock bara ena till mig själv. Nu har mitt visa-kort träningsverk och längtar efter att det ska komma in lite ny lön. Tråkigt nog kommer det ju ta ett tag tills dess, även om jag börjar jobba redan dagen efter att jag kommer hem. Hur som helst är det färdigshoppat så när som på någon sista liten present kanske.

Nu har jag alltså kommit halvvägs i min sista vecka här, jag har nog fortfarande inte riktigt förstått att jag kommer vara hemma om en vecka. Dessa tre månader har gått fruktansvärt fort. I alla fall de två sista månaderna. Det konstigaste är att det fortfarande finns massor med saker i denna stad som jag inte hunnit se och göra. Men man är ju inte mer än människa, ingen idé att vara besviken över det. Helgen är planerad med diverse olika utgångar. Jag vill bara umgås med mina fina vänner jag träffat här.



Byebyesong

När jag vaknade imorse och tog över en halvtimme att ta mig ur sängen hade jag väl aldrig gissat att det till slut skulle bli en så bra måndag. Jag var supertrött mellan klasserna idag, men jag lyckades ändå ta mig igenom min favoritbalett, en flexklass och sen Calens contemporary och det gick faktiskt helt okej. Dock märker jag att kroppen skriker lite efter en vila, det ska bli skönt att vila någon vecka från träning när jag kommer hem. Det var fruktansvärt sorgligt att ta Calens sista contemporary klass här dock, usch blev alldeles känslosam. Jag antar att det är nu det börjar. Känns som att det kommer bli mycket gråtande från min sida den närmsta veckan. Än så länge håller jag inne dock.

Efter dagens klasser tog sig hur som helst jag, Eesha och Mia oss ut till Bushwick, området som Mia bor i, för att äta god och billig mexikansk mat. Efter det tog vi en promenad hem till henne och satte oss på hennes rooftop lagom till solnedgången. Jag kan inte förstå att jag inte hade min kamera idag, men å andra sidan var det väl för att kvällen var så spontan och oplanerad kanske. Det är också då kvällar blir som bäst antar jag. För vad kan bli bättre än utsikt över Manhattans skyline, en gitarr, rött vin, choklad, Ben&Jerrys och härliga vänner? Jo, vad som kunde göra det hela ännu mer perfekt var att vi satte oss och började improvisera ihop en byebye-Lena-song och på vägen hem stannade jag och Eesha till på vår lokala Moe´s för en drink. Allt detta självklart i dagens mjukisar från klass. Vi dansare är rätt äckliga av oss helt enkelt.
Nu skriker sängen på mig.
Puss och godnatt


100 dollar shoes

Jag gjorde en budget igår morse och sen bröt jag den rätt hårt ett par timmar senare. Men men, det var det värt tror jag. Får helt enkelt prioritera om, inget mer med det. Och lugn, mina omprioriteringar innebär inte att jag kommer svälta.

Helgen har varit en bra helg. Fredagskvällen åt vi äntligen på Eeshas favorit kinamat-ställe och sen åkte vi hem och tittade på en romantisk komedi och åt glass. Jag är ledsen att göra alla Lakto-Lena-fans besvikna men jag tror faktiskt inte jag är lakto, det är någonting annat som är knas med min mage. För det enda negativa som händer med min mage när jag äter glass är att den antagligen kommer bli större i längden. Hur som helst, jag är glad att jag kan äta glass, det är det viktigaste!

Igår dansade jag för Barber, hon är en av dem lärare jag kommer sakna mest. Efter det tog jag och Bella en shoppingtur där jag som sagt spenderade alldeles för mycket pengar. Efter mycket om och men spenderades kvällen på Bleecker St Bar och sen på en klubb som jag inte ens vet namnet på. En tjej från skolan kände en promoter som fixade in oss gratis, satte oss vid ett bord, gav mig sitt visitkort och hälde sprit i munnen på oss. Lite senare hamnar samma spritflaska i min hand och ville man dansa fick man göra det i soffan vi satt i. Mycket underligt sätt att festa på, inte riktigt min grej, jag tyckte det hela kändes som en konstigt och ganska äckligt spel. Tänk stureplan, men egentligen är det inte många som har pengar på riktigt och folk betedde sig allmänt ännu äckligare. Är du tjej i NY, är smal och ser okej ut, har klackar och en klänning på dig, känner rätt personer och tycker om att dricka ren sprit - då kan man tydligen festa som en galning och dessutom helt gratis. Låter kanske asballt i vissa människors öron, och jag skulle säkert kunna ha kul på ett sånt ställe jag med, men igår kände jag mig återigen nästan gammal. Som tur var hade vi trevlig på baren innan och på väg överallt i våra 4 olika taxi-bilar fick jag mig ett par skratt så kvällen måste nog ändå klassas som rätt lyckad.

Så, vad tycks om skorna som gjorde mig fattig?





Sandra min älskade finaste



Jag har en vän som jag haft sedan jag var 5 år. Vi har verkligen varit vänner sedan vi var 5 år, är inte det helt otroligt? Det som är ännu mer otroligt är att trotts upp och nedgångar (mest upp) så tror jag verkligen att vi kommer fortsätta att vara nära vänner hela livet.

Du och jag kan skrika på varandra i en timme och vara skitförbannade, men när vi båda skrikit och gråtit klart så vet vi att allt är lugnt igen och vi kommer antagligen sitta och mysa i soffan och snacka skit som vanligt en kvart senare. Du är en av dem personer som känner mig bäst och jag tror jag är en av dem som känner dig bäst, men det har nog också att göra med att vi är väldigt lika på många sätt. Vi är lika när det kommer till att lägga hjärtat och alla känslor i allt, på en gång, för snabbt. Vi är dramatiska, vi älskar hårt och på riktigt och därför vet vi hur det känns att bli sårad på riktigt. Vi jagar samma typ av män, män som bara vill ha oss så länge dom inte kan få oss, och vi bygger upp saker som inte alltid stämmer. Vi har svårt att gå vidare ibland, men det vi också har gemensamt är att vi har underbara vänner som hälper oss att fatta att livet går vidare och allt kommer bli bra igen.

Jag vet att du har haft en skitvecka och det är inte heller din första skitvecka i livet. Du har fått gå igenom mycket, och jag beundrar dig för att du orkar ibland. Jag vet att du inte alltid mår toppen, men det är okej att ha dagar där man ligger och tycker synd om sig själv. Bara det inte blir för många dagar i rad.


"I´d rather bleed with cuts of love than live with out any scars"

Oh damn it

Fel people. Förra inlägget är såklart hur jag dansade V 10 här borta, inte V 9. Inte så noga kanske, men rätt ska vara rätt antar jag!


Dans v 9 på Broadway Dance Center

Måndag: Gyrokinesis - Weber, Contemporary adv/beg - Calen
Tisdag: Vocal tech - Sheppard, Vocal ensamble - Sheppard
Onsdag: Modern (Rioult) closed class - Michael Philips, Balett adv/beg - Goheen
Torsdag: VILA
Fredag:
Balett adv/beg - Goheen, Flexibility, Jumps and turns adv/beg - Calen
Lördag: Jazz adv/beg - Barber, Jazzfunk adv/beg - Q (vikarie för Chio)
Söndag: Jazz beg - Barber


Lite sen uppdatering på detta, men bättre sent än aldrig som man säger.

Let´s talk about sex baby

Jag har inte mycket tid kvar här nu och jag börjar bli lite stressad över att komma hem faktiskt. Mest stressad över allt jag vill hinna med dessa sista veckor och hur jag ska ha råd med allt, men det ordnar sig. Det viktigaste är egentligen att jag umgås med alla härliga människor jag mött här den sista tiden.

Igår kväll var vi på "Carnival", en dansföreställning där olika koreografer (mestadels hiphop) hade tillfälle att visa upp sig. Det var inspirerande att se, det var många som man känner igen från olika klasser på skolan och det var kul att det faktiskt var ganska många svenskar som var med också. Mycket var otroligt bra, men tyvärr handlar nästan allting om sex och ju mer extremt dästo bättre verkar det som ibland. Jag är ledsen, men jag ser inte riktigt anledningen alla gånger. Att stå och jucka är inte dans för mig. Tyvärr var jag också så trött igår att jag tappade intresse efter att ha stått och tittat i x antal timmar. Jag är glad att jag var och tittade dock, det var en rolig kväll och det fick mig också att återigen inse den otroliga nivåskillnaden om man jämför med liknande föreställningar i Sverige.

Idag tog jag mig till slut igenom 3 klasser i alla fall och nu sitter jag här halvdöd i soffan. Imorgon väntar bara en klass och utöver det ska jag väl lyckas städa upp lite bland mina saker här hemma. Sen är en date på skype inplanerad också. Det kan bli en grym dag, I can feel it.


Wedding in India

Idag är jag fruktansvärt trött efter 4 klasser och en helg med lite för lite sömn. Det har varit en väldigt rolig helg dock. Fredagen bjöd på jazzklubben Fat cat lagom med vin och "Jag har aldrig" med Mia och Eesha. I lördags tog jag två klasser och på kvällen gjorde vi oss fina igen för att gå ut sätta oss på en uteservering med billiga drinkar och sen tog vi oss till en liten klubb med hiphop-musik och härligt blandat med folk. En galen kväll med detaljer som inte borde beskrivas här. Söndagen orkade jag mig till BDC för att ta min sisa klass för veckan, efter det var det bara vila hela kvällen som gällde.

Jag är numera inbjuden till Eeshas bröllop i framtiden också. Antingen denna vinter eller nästa måste jag alltså ta mig till Delhi för att gå på bröllop. Perfekt anledning att resa tycker jag!



I will stay with you - John Legend

Jag insåg nog inte riktigt igår vilket otroligt långt inlägg jag skrev, tur att det inte finns några krav på att läsa det för ens mig själv!

Idag kände jag mig fortfarande ganska risig på morgonen, men bestämde mig för att i alla fall åka in till baletten och sen ta en klass i taget. Det visade sig vara en bra idé då jag efter både balett och flexibility kände mig mycket bättre och bestämde mig därför för att ta mig igenom en jumps and turns klass med överpedagogiska Calen. Spännande hur ens kordination kan vara så värdelös ibland. Hur svårt kan det vara att sträcka ett ben och böja det andra? I luften var det tydligen omöjligt för mig idag.

Ikväll väntar en utgång med Mia och Eesha på Fat cat, en jazz-club vi hört bra saker om. Blir förhoppningsvis roligt, men inte för sent eftersom jag har två klasser imorgon eftermiddag.

Nästa söndag ska jag träffa min blivande man. John Legend ska vara gästartist på någon typ av välgörenhetsgrej i Prospekt Park i Brooklyn. I will be there I am telling you all! Förhoppningsvis lägger han äntligen märke till mig och inser att det är mig han har saknat hela sitt liv. Tror ni inte det?!



Lena filosoferar

Som sagt så är livet här väldigt mycket som en väldigt lång semester. Speciellt om man tittar på de senaste dagarna. Helt perfekt! Idag vaknade jag dock upp med fruktansvärt ont i halsen och bestämde mig för att stanna hemma idag. Jag insåg senare under dagen att det var första gången på nästan 2 månader som jag känt mig stressad. Är inte det otroligt?

Jag insåg nämligen att jag bara har 2 och en halv vecka kvar här på BDC och jag får inte komma efter med mina klasser. Det roliga är att det inte ens är någonting att vara stressad över. Jag undrar om det ofta är så hemma? Att jag stressar över saker som egentligen inte är någon fara? Svaret på det är antagligen - antagligen. När dessa tankar gick genom mitt huvud blev jag för första gången lite halvt rädd för att komma hem till vardagen. Rädd för att bara hamna tillbaka i en stressig vardag där man måste dra fram kalendern för att ens hinna med att träffa sina närmsta vänner eller sina egna föräldrar. Jag antar att det inte behöver vara en så dålig sak i och för sig, men jag vill inte gå tillbaka till konstant ont i rygg/axlar pga. stress, magkatarr varannan dag och nervösa sammanbrott en gång i månaden. Jag antar att jag för första gången tänker på de dåliga sakerna i mitt liv där hemma och inte bara alla underbara nära och kära jag saknar.

Att vara här har som ni märker gett mig mer tid än vanligt att tänka sönder allting och det har nog varit bra för mig i en period, men för länge med ett liv som det här skulle göra mig galen. Jag behöver mer rutin och mer saker på gång i mitt liv, då trivs jag som bäst. Däremot måste jag nog ibland lära mig att balansera och prioritera bättre, så jag slipper behöva be om ursäkt till mina vänner för fyrahundraelfte gången för att jag råkat dubbelboka mig. Med andra ord är jag inte alls rädd för att komma tillbaka till vardagen, jag tycker det ska bli jättespännande att komma hem till resten av mitt liv. Det jag insett är nämligen att jag inte behöver stressa ihjäl mig med dansutbildningar, föreställningar och auditions. För det är allt detta som gjort att allting blivit för mycket ibland och gjort att min kropp säger ifrån pga. all stress. Nu låter detta nästan som att jag ångrar att jag dansat och lagt så mycket tid och pengar på det, men det är inte riktigt det jag menar. Jag är jätteglad att jag gjort det, att dansa och framförallt att stå på scen är underbart, det är en otrolig kick! I alla fall när det går bra. Problemet är väl att på senare tid har den där kicken inte riktigt infunnit sig på samma sätt, det har inte riktigt varit värd mödan alla gånger antar jag. Däremot älskar jag fortfarande att dansa och det kommer alltid vara en stor del av mitt liv.

Sammanfattning av allt detta halvt osammanhängande dravel är att jag är jättespänd över att få sätta igång med massa halvt oklara idéer som jag håller på att forma i mitt huvud. Jag måste bara se till att jag verkligen tar tag i saker också. Som jag ser det nu har jag ungefär ett år på mig att bestämma mig lite mer. Nästa vår finns nämligen möjligheten att söka danshögskolan och tills dess ska jag också ha skaffat mig tillräckligt bra poäng på högskoleprovet för att kunna komma in på en sjukgymnastutbildning. Allt detta för att till hösten 2011 antagligen börja på någon typ av högskoleutbildning. Däremot har jag också insett på senare tid att planer kan och kommer antagligen att ändras - men det är helt okej det med!


5th Avenue

Det här är till Lotta













Stranden 7 april 2010

Strålande sol, 30 grader och en underbar dag på stranden med otroligt härliga brudar. Startade dagen klockan 8, åkte till skolan och tog jazz och balett. Två klasser där jag verkligen räknade ner minutrarna tills vi äntligen fick åka till stranden. Att bara få ligga i solen och snacka skit, läsa lite, känna på det iskalla vattnet, bara njuta. Dessutom hade Mia med sig lakritsfiskar till mig som hennes underbara föräldrar haft med sig. Det var en helt otroligt skön dag! The New York Post kom fram till oss och intervjuade oss lite snabbt om det underbara vädret och tog bilder som jag hoppas inte hamnar i någon tidning. Första dagen på stranden när man är kritvit, nejtack! Här kommer dock lite underbara bilder från stranden och sen min och Mias mysiga middag med en corona. Nu känner jag mig helt död. Ska snart ta en dusch och sen sova sova sova för imorn väntar 3 klasser.









Central Park hourse and carriage

Denna dag började med två sånglektioner från 10-12. Dom lektionerna ger mig verkligen ro, att bara få sjunga i grupp är hur skönt som helst. Jag ska nog leta upp en kör när jag kommer hem. Det är så frigörande på något sätt. Någon timme senare mötte jag upp Eesha för en lunch på Union Square, lite shopping på Forever 21 och sen en glass med Mia. Efter det begav vi oss av till Central Park.

Där roade vi oss med att ta bilder på dagens inköp och oss själva medan vi väntade på Bella.

När vi äntligen hittat Bella i denna allt för stora park tog vi lite mer bilder på fina blommande träd och klassiska ekorrar.



Till slut hittade vi den finaste hästen och den finaste vagnen med den häftigaste chauffören och satte oss för att njuta av rundturen. 10 dollar var och ca 20 minuter senare var i framme på 5th Av, mycket nöjda med en väldigt mysig stund. När Mia sprungit iväg till närmsta subway för att åka till BDC gick vi andra vidare och var mega turister på 5th Av. När jag får tid ska jag lägga upp ett inlägg tillägnat Lotta från denna tur på Upper East. Ingen annan lär vara det minsta intresserad.
Imorgon väntar 4 klasser (eller kanske 2 klasser och en tur till stranden eftersom det tydligen ska vara 28+ imorn) och en utgång på kvällen. Jag har inte mycket tid kvar nu, det gäller att ta vara på ALL tid som finns! Nu måste jag dock ta vara på tiden genom att sova.


Aktiv dag

Denna måndag har verkligen bara flugit iväg, har hunnit med en hel del dock!

  • Var på Harkness Center och fick en helt gratis timme med en väldig danskunnig sjukgymnast som hjälpte mig med övningar och liknande för att förebygga skador. Hur grymt som helst och som sagt helt gratis får vi detta genom Broadway Dance Center.
  • Gick äntligen och klippte luggen så nu känner jag mig någorlunda halvsnygg i håret igen i alla fall.
  • Köpte sulor med stöd för hålfoten efter att fått reda på att mina nya skor inte alls är så jättebra...
  • Gick till Card-pickup i tid (nej, jag brukar inte vara sen, men i alla fall, trodde det skulle bli stressigt)
  • Åt en snabblunch med Eesha
  • Tog två klasser på skolan
  • Gick och betalade min räkning för sista månaden på mobilen här
  • Åkte hem och gick och köpte mat på den billigare, men otroligt jobbiga butiken i vårt område. (stod i kö i säkert en timme, tacka vet jag ICA där hemma i Sverige)
  • Isat mina behinnor efter att blivit skrämd med prat om stressfrakturer
  • Isat min onda hamstring

Nu sitter jag mest här och är halvdöd och borde städa upp i mitt rum, borde duscha och sen kanske sova lite. Men men, ska bara ta två sånglektioner imorgon och sen blir det shopping och Central Park så lite längre kan jag få sitta här!


Dans v 9 på Broadway Dance Center

Måndag: Contemorary adv/beg - Calen, Jazz adv/beg - Barker
Tisdag: Vocal tech - Sheppard, Vocal ensamble - Sheppard
Onsdag: Wacking mandatory class, Balett adv/beg - Goheen, Flexibility, Contemporary adv/beg - Hale
Torsdag: VILA
Fredag:
Balett adv/beg - Goheen, Pilates - Linda Fit, Jumps and turns adv/beg - Moussette, Jazz adv/beg - Barber
Lördag: VILA
Söndag: VILA

Sammanfattning:
2 Balett, 2 jazz, 3 contemporary, 2 vocal, 1 flex, 1 pilates, 1 Wacking


Jävlar vad tiden går fort, bara tre veckor kvar. HJÄLP!


Utsikten

Här kommer lite bilder från gårdagens utsikt och trapphus




To the penthouse!

Strax efter att jag bloggade igår fick jag äntligen ett samtal från Tove som talade om för mig hur jag skulle ta mig till denna Påsklunch. Jag skyndar mig att sätta på mig någonting som jag hoppas är passande klädsel och sen möter jag upp Karin (ännu en dansande svensk på BDC) för att köpa lite påskgodis och en flaska vin till värdinnan Agneta Eckemyr, som vi för övrigt aldrig har träffat. Vi kommer hur som helst fram till ett jättelyxigt lägenhetshus på Central Park West, där vi blir hänvisade till "the penthouse" i lobbyn. Väl uppe möts vi av en underbart plottrig rörig men härlig lägenhet och att Matt och Tova inte har kommit. Efter att ha känt oss helt felplacerade i några minuter träffar vi massa intressanta människor i en blandning av svenskar och amerikaner som är allt från musikalartister, designers, producenter, arkitekter. Åldrarna varierar mellan ca 5 och 65 och en hund springer omkring och äter folks rester på golvet. En traditionell svensk påsklunch är uppdukad, men för att hitta bestick måste man gå in och leta i lådorna i det röriga köket och kanske hitta sig en udda gaffel men med största sannolikhet ingen kniv. All röra komenserades dock av alla otroligt trevliga och intressanta människor, framförallt Agneta själv som gärna visade upp sina nyaste klädkreaktioner i hennes romantiska sovrum. Och utöver detta får man inte glömma den gigantiska terassen och utsikten över Central Park och nästan hela Manhattan. Jag och Karin skrattade när vi gick därifrån och undrade verkligen hur vi hamnat där.

Kvällen spenderades som sagt på föreställning på skolan och därefter en underlig kväll som mestadels bestod av att vänta på subways och leta efter barer. Vi hann ha en del givande samtal på vägen dock och jag lärde mig att det inte kostar mig mer än 15 usd att ta en taxi hem från Union Sq. Inte riktigt värt det igår, men om man delar är det ju helt okej!

Damn hamburgers!

Jag tog mig igenom gårdagens klasser utan att svimma, men jag ska säga att det var nära på den sista. Ibland glömmer jag bort hur mycket mat man verkligen måste få i sig. Så efter sista klassen gick vi till BBQ där jag smällde i mig en hamburgare och en jättedrink. Ingen smart idé! Jag tycker att jag borde lärt mig att hamburgare inte är en bra idé för det mesta här borta, speciellt inte som jag nästan inte äter något rött kött här annars. Kvällen var väldigt trevlig, men på vägen hem insåg jag hur illa min mage var. Spenderade halva natten på toaletten och idag vet jag inte riktigt hur jag ska få i mig någon mat - jag besparar er på mer detaljer än så. Jaja, det går väl över antar jag.

Idag trodde jag att jag skulle på en påsk-lunch med Tove och Matt, men eftersom jag inte riktigt verkar få något svar från dem vad som händer funderar jag på att ändra mina planer och gå på Brooklyn museum i eftermiddag istället och sen ta mig till skolans föreställning. Det sistnämnda är hur som helst en klar plan och efter det är tanken att vi ska gå ut och ta en drink. Tror dock att jag och min mage får ta någonting alkoholfritt ikväll, om jag inte mår bättre då vill säga. Måste i alla fall lyckas få i mig mat innan drinkar...

Lisa har landat i New York för några dagar sen förresten. Det var så härligt att se henne en snabbis i torsdags, jag vet att hon kommer trivas jättebra!


Spring is back

Igår tog jag 4 härliga klasser och blev helt död på köpet. Inte så konstigt kanske. Eftersom solen sken så fint in genom mitt fönster imorse bestämde jag mig för att ta mig ut till parken i närheten och ta en promenad. Efter att jag insett att parken inte var speciellt stor satte jag mig och hade ett välbehövligt samtal med min fina mamma i telefon. Med nyvunna krafter, och för att någon typ av handverkare okuperade halva vår lägenhet, tog jag mig till Upper East side för att promenera runt bland alla dyra designerbutiker. Ni vet sådana butiker som man inte riktigt vågar gå in i med sina sneakers? Jag sicksackade mig ner fram tills jag kom till 5th Av och Central Park där jag bestämde mig för att gå rakt igenom till West side och hitta en tunnelbanelinje som går hem igen. Väldigt mysig dag i vårsolen som äntligen tittat fram igen och behövlig egentid fick jag.

 När jag kom hem insåg jag att jag haft rätt när jag trott att jag haft virus på datorn, dock tror jag att problemet är löst nu efter en halvkrånglig scanning. Jag tror att det borde vara okej, men när jag kommer ska denna lilla dator få åka hem till Erik på undersökning.

Imorgon väntar 4 klasser igen, jag ser fram emot det. Vi får se hur mycket jag orkar med på kvällen sen. Antagligen inte jättemycket kanske?



RSS 2.0