danceandthecity

Nu har vi varit här i två dagar och känslorna går upp och ner som en jojjo hela tiden. Allt känns fortfarande helt overkligt, jag har verkligen inte förstått att vi ska vara här i tre månader. Det känns som att vi är här på en väldigt underlig semesterresa. En semesterresa där vi måste leta efter någonstans att bo och tänka på varje krona vi gör av med. Vi var första gången på skolan idag och det kändes grymt bra. Allting sätter igång på måndag och det ser jag verkligen fram emot! Allt verkar helt fantastiskt, alla är jättetrevliga och glada. Det är många svenskar så när man är där känns det i alla fall lite som hemma. Dock bor vi ju fortfarande i ett litet minirum på ett hostel med våra jätteväskor så vi själva får knappt plats i rummet. Imorgon ska vi leta boende hela dagen, så håll tummarna för oss och ring alla ni känner som kanske känner nån som bor i New York och kanske kan ha ett rum över åt oss!

Vi återkommer med bilder på gula taxibilar och skyskrapor, det är det vi har hunnit se. Och så har vi kanske sett empire state building och kanske där dom bygger nya world trade, men tragiskt nog är vi inte säkra. Vad vi vet är dock att vi varit på Victoria Secrets, jag vet inte riktigt vad det säger om oss...?

Gårdagskvällen spenderades med något för mycket alkohol hemma hos Sandra och Sara och sen tog jag Lotta under armen och så ledde vi varandra hem genom snödrivorna. En väldigt lagom och lyckad kväll för min del i alla fall, eller vad säger ni som stannade längre? Vad missades?

Funderar dock på om man kanske skulle ta och skaffa alkolås på mobilen? Ingen större skada skedd iofs och om alla hade det så skulle vi ju gå miste om http://nattensmess.se/ och det skulle ju vara otroligt tråkigt!

Nu börjar det verkligen närma sig. Imorgon är sista dagen på jobbet och konstigt nog känns det verkligen sorgligt. Jag kommer ju tillbaka om 3 månader och antagligen kommer det kännas som om ingenting har hänt och efter en vecka komma jag spy på det igen. Det finns en del underbart fina människor som jag kommer sakna otroligt mycket dock. Men det är ju också vid tillfällen som dessa som man kommer märka vilka som är äkta, vilka som är lika underbara när man kommer tillbaka.

Nog om det, nu måste jag sova. Imorgon ska jag hinna med ett besök hos underbara farmor och farfar, ett besök hos Viktor, hans Sandra och deras lilla Zacharias och på det ska jag hinna till jobbet i tid också. Om man tittar i backspegeln och tänker på hur många saker per dag jag brukar lyckas komma i tid till så känns det som att någonting av detta inte riktigt kommer gå ihop imorn. Jag ska göra mitt bästa dock, så jävla svårt kan det väl inte vara?

Som vanligt får jag panik helt i onödan. Nu har jag ringt och självklart har dom bara gjort fel och nej, jag behöver såklart inte betala det där.

Nu ska jag fan andas lugnt, fika med fina LottaPotta och titta på So You Think You Can Dance.

Jag måste säga att jag är ganska stolt över hur produktiv jag varit idag. Klockan ringde 7 på morgonen, upp och äta frukost med Lotta! Sen slappa lite i soffan, men gjorde faktiskt iordning mig så jag var klar till halv 9. Då satte jag igång och kollade genom ansökningsdokument till två olika boenden, ringde samtal till banken och försäkringsbolaget och gjorde en massa andra fruktansvärt tråkiga administrativa saker. Sen var det dags att springa iväg till gymmet, hann dock bara köra en halvtimme på cross-trainern, men bättre än inget! Klockan 1 var det lunch med Mammie och underbara Anna. Klockan 3 var en date med Fia inbokad, men kom som vanligt för sent (jag hatar det, jag ska verkligen jobba på detta, tror det handlar om att jag alltid har för många bollar i luften och för mycket i huvudet) Men anledningen till min försening denna gång var att jag var tvungen att gå förbi mammas jobb och skriva ut lite papper och då upptäcker jag ett mail från vårt hostel vi ska bo på första nätterna. Där står det att jag måste betala en avgift för att jag inte dykt upp på mina bokade nätter den 17e och 18e januari. Och ja, det stämmer ju, jag är ju som ni vet inte i NY än. Vad som däremot inte stämmer är att jag inte avbokat dessa nätter. Jag har bokat om dem för en vecka sen! Och vad som är ännu mer irriterande är att i samma mail står mina bokningsuppgifter för min nya bokning från den 26e januari. Det är som att det aldrig tar slut, hur mycket jag än försöker och försöker att styra upp detta så kommer det bara upp nya saker. Nu vill jag bara ha packat klart, vara framme i NY, ha ett boende för alla tre månaderna, jag vill börja utbildningen och bara få konsentrera mig på att dansa dansa dansa! Jag vet ju att det kommer ordna sig med allt, men jag börjar verkligen bli trött på detta nu.

Nu ska jag bara maila ett sista mail för ikväll, sen ska jag titta på andra halvleken av handbollen och ta upp detta kaos imorgon istället.

22 år. För varje år ska man förväntas vara mer och mer vuxen. Undrar om jag kan leva upp till 22? Det borde gå bra, jag beter mig ju redan som en riktig tant.
Tack för en underbar födelsedag, den slår förra året kan jag lugnt säga i alla fall!

Den senaste tiden har varit otroligt omtumlande, många gånger ångestfylld och ibland rakt av hysterisk och panikartad. Allt detta på grund av att jag och min kära vän Bella har planerat och arbetat hårt för att komma iväg på en tre månader lång dansutbildning på Broadway Dance Center i New York City. Nu börjar allting äntligen lösa sig då visum är på ingång i veckan, biljetter är efter mycket om och men bokade till den 26e januari och ett rum på Manhattan Inn Hostel är bokat för de 5 första nätterna. Vi hinner i tid till våra första möten med skolan den 28e januari och förhoppningsvis kanske vi kan få någorlunda koll på något mer permanent boende så att vi kan vara laddade och på g för utbildningsstart den 1 februari! Nu väntar bara svar och pengar från CSN, vilket visserligen inte borde vara något problem förutom att det inte går så fort som vi skulle kunna önska. Jag håller alla tummar och tår för att vi hinner få pengarna innan vi åker, men annars kommer som tur är en liten lön den 25e januari.


Som jag nämnde tidigare har den senaste tiden varit minst sagt jobbig, men från och med tisdagen som var hoppas jag på att det har vänt. Tisdagen startade med ett besök på Amerikanska ambassaden där det gick lättare än vi någonsin hade kunna tro. Vi kommer få våra visum innan veckan är slut, en avi låg i brevlådan när jag kom hem nu under kvällen! Det känns nästan lite pinsamt hur lätt det gick med tanke på den panik och ångest jag haft över detta besök och alla papper som skulle fyllas i och tas med dit. Sedan fortsatte dagen med att boka om flygbiljetter och helt enkelt inse att jag verkligen kommer komma iväg till NY, det är helt otroligt! Dagen avslutades med en middag med underbara vänner där även älskade Helene hade fått goda nyheter och även hon vet att hennes resa blir av. Hon har dock valt att lämna världens bästa Stockholm för Sydafrika och inte NY, dessutom kommer hon vara borta i hela 6 månader. Under tisdagskvällen insåg jag verkligen hur mycket och många jag kommer sakna här hemma. Utan allt stöd från familj och vänner som stått ut med mig den senaste tiden hade jag inte ens kunnat komma iväg. Jag har insett hur bortskämd jag är ibland och vilket privilegium det är att ha möjlighet att göra en resa som den här.

Hur som helst, detta är första inlägget i denna blogg som kommer handla om mig och mitt liv. Till att börja med, mitt och Bellas liv i New York och om hur vi förhoppningsvis blir helt övergrymma dansare! Livning the dream, wooohooo! (nöjd nu Sandra älsklingen?)