Bröllopsfeber
Idag har jag tagit det väldigt lugnt hela förmiddagen och eftermiddagen fram till runt kvart över 2 då jag tog mig mot gymmet för att pumpa lite ben. Därefter vart det en snabbdusch och en promenad till jobbet. Då ICA var the place to be ikväll var det fullt upp för min del, men tur var väl det. För då går tiden så mycket fortare. Tiden här hemma har en tendens att ofta gå fortare, fortare än jag tänker mig. Men det är faktiskt ganska bra med tanke på att jag bara försöker överleva dessa två månader utan pengar. Det går ganska bra ändå måste jag säga, är redan halvvägs!
Imorgon ska jag förhoppningsvis tvätta, städa, gymma och bara ta det lugnt, kanske hinna med en middag med Martina. Allt detta endast om dom inte ringer från jobbet såklart... Om dom inte ringer så får jag faktiskt en långhelg på hela tre dagar, helt otroligt! Anledningen till en helt ledig helg är ett bröllop jag är bjuden på i Linköping, jag är supertaggad. Johan som gifter sig med sin Tina har varit som en extra storebror för mig och jag har sett fram emot deras bröllop sedan förlovningen! Jag är så himla knasig när det gäller bröllop. Jag är helt överexalterad så fort någon pratar om att gifta sig och jag fick tårar i ögonen när jag såg min storebror helt uppklädd och fin innan hans bröllop. Min blödiga sida kommer verkligen fram på en gång! Jag kan också sitta och prata om hur jag vill att min framtida förlovningsring ska se ut och hur jag vill att mitt bröllop ska se ut och var det ska vara. Okej, detta låter kanske inte så konstigt. Det är typiska bröllopsfantasier som säkert många tjejer (och killar?) har? Det konstiga med det hela är att jag inte ens vet om jag vill gifta mig, eller framförallt vet jag inte om jag riktigt tror på det där med att vara gift med samma person hela livet. Jag tycker såklart att det är en underbart fin tanke och hoppas att det är någonting som jag skulle få uppleva, men ett helt liv känns så otroligt långt verkligen. Saker förändras ju. Och det behöver kanske inte vara någonting negativt med det? Man kan väl ha ett lyckligt äktenskap och sedan mycket senare i livet skilja sig för att man inser att man då skulle vara lyckligare ogifta?
Typiska tankar för en unge med skilda föräldrar kanske?
Nu är det dags för sängen snart så man orkar med morgondagen.
Och förresten så verkar det som att en förlängning på lägenhetskontrakten inte alls är en omöjlighet. Skönt att få bo här lite längre, jag älskar denna lägenhet!
Godmorgon
Tiden går läskigt fort, var tog den senaste veckan vägen t.ex? Jag har dock hunnit med en del faktiskt. Jag har jobbat 5 dagar (tränat bara 2, FY Lena) och dessutom festat både onsdag och lördag. I onsdags firade vi Dessan från jobbet som fyllt år och i lördags hade vi en galen fest här hemma för Lotta som fyllde 22 år igår.
Det kom en härlig blandning med människor som alla klätt ut sig och var otroligt snygga. Alla i temat "Ursäkta att jag är sen, men..." Vinnarna för kvällen blev två gamlningar som inte kunde få någon färdtjänst i tid. Jag och Lotta kom direkt från att ha vunnit Miss Sundsvall och Miss Tyresö. En riktigt lyckat kväll med mycket skratt och inga tårar alls faktiskt. Bilder från kvällen kommer när jag fixat en laddare till kameran med svenskt uttag. Kanske räcker med en adapter?
Tårar blev det dock mycket av igår när vi var och tittade på Danscenters 2:ors slutföreställning. Jag är jättejätteimponerad över deras utveckling det senaste halvåret och speciellt när det kommer till hiphopen, fan va grymma de var! Mellan varje nummer hade det spelat in kommentarer om varandra och vad de tycker om varandra. Så fort dom började prata om mina gamla förberedande-bäbisar så började tårarna rinna helt galet, fy vilken pers alltså! Det var riktigt roligt att se hur grymt bra dom gjorde "Burr", Mari Carrascos koreografi också. Jag är som sagt sjukt imponerad, tack tjejer!
Idag är jag faktiskt också ledig, två dagar i rad för första gången sen jag kom hem från NY. Skönt skönt skönt! Har dock räknat ihop mina timmar denna månad och även om det känns som jag jobbar varje dag får man inte ihop så mycket pengar som önskat i alla fall. Någon som har ett välbetalt jobb åt mig?
Sugar junkie
Idag var jag på gymmet och köpte gymkort. Jag höll på att avlida efter 20 minuter på crosstrainern, men efter några minuters återhämtning var jag redo att köra ett överkroppspass. Det är nästan töntigt hur lätt det är att göra mig glad ibland. Allt som krävs är lite träning så tycker jag livet är underbart, i alla fall i några timmar efter. Jag har ju haft två veckor med mer eller mindre ofrivillig vila sedan jag slutade programmet på BDC och de senaste dagarna kände jag verkligen hur jag började tycka att livet var skit. Men vipps, lite endorfiner och livet leker igen. Är jag så simpel? Jag tror nästan det. Är jag grinig eller deppig, fråga först om jag har sovit och ätit ordentligt, är det okej så fråga om jag kanske vill ta en vända på gymmet eller bara en power walk (även kallad rasiks). Är jag fortfarande nere så är det dags att gå och köpa ett paket Ben & Jerrys.
På tal om Ben & Jerrys så ligger det ett paket i vår frys som inte är mitt och jag får inte äta det. Jag har verkligen ingen aning om hur jag ska lyckas med detta eftersom mitt sockerberoende just nu verkligen är sjukligt. Min plan är nedtrappning under denna vecka (måste tömma lägenheten på allt gott) och sen nästa vecka är det socker-stopp! Just nu känns det ganska omöjligt, men jag måste, för detta börjar bli riktigt illa.
Den perfekta ursäkten
Igår kväll tog jag mig i alla fall iväg på en fest för att fira Frida och en annan vän till hennes födelsedagar en liten stund. Blev dock en väldigt liten stund, runt klockan 10 började jag, Sandra, Jossan och Emelie att röra oss hemmåt för att återigen orka jobba dagen efter. Duktigt av oss va?
Nu ikväll har jag och Lotta suttit och tittat på gammal mysfilm med Fred Astaire och Ginger Rodgers. Det och Lottas perfekta kladdkaka med hallon och glass är receptet på en perfekt söndags-mys-kväll! Detta gav oss även inspiration till vad vår ursäkt ska vara nästa lördag på Lottas födelsedagsfest. Det underbara temat är nämligen "Ursäkta att jag är sen, men..." därefter får man själv hitta på den perfekta ursäkten och klä sig på ett passande sätt för att bevisa sin bortförklaring. Kul va? Nu har jag och Lotta som sagt kommit på den perfekta ursäkten, men mer än så säger jag inte. Kom hit på lördag om ni vill veta helt enkelt!
Stockholm i mitt hjärta
Igår åkte jag Stockholms t-bana för första gången sen jag kom hem. Det var lycka! För det första så är sjävla t-banan så sjukt fin och ren och lugn och tyst och sen att få åka över från slussen till gamla stan - Stockholm är så fruktansvärt vackert och det ger mig en sån hemma-känsla. Home sweet home!
Hur som helst, syftet med min t-baneresa var att ta mig hem till Martinas nya lägenhet på Birger Jarlsgatan. Den är helt perfekt, och nej nej, jag är inte alls avundsjuk... Härligt att få umgås med Martina igen i alla fall.
Idag börjar jag inte förrän klockan 4 och innan dess ska jag försöka få lite ordning på mina saker. Är fortfarande lite halvkaos, får inte riktigt in mina saker i garderoben, men det ska det bli ändring på idag.
Tillbaka i vardagen
Vad som är väldigt positivt med att vara hemma är att kunna gå hem till Sara och Sandra efter jobbet och snacka skit, mina kvällar med frugan i soffan med våra matchande pyjamasbyxor och att kunna träffa bästaste familjen. Vad som är negativt är denna eviga pengarstress, jag har tex tackat ja till ett bröllop i Linköping om några veckor och jag har varken biljett dit eller någonstans att bo. Hjälp? Jag får styra upp detta innan veckans slut. Utan pengar? Allt ordnar sig helt enkelt.
Nu har jag precis stekt pannkakor, klockan 11 på kvällen. Detta har varit en dålig dag med jobb och sen ingen ork att göra någonting alls. Men så får det vara ibland. Nya tag imorgon igen när ICA öppnar klockan 07.45 och förhoppningsvis ska jag träffa fina Martina på kvällen i hennes nya lägenhet. Lyx!
